Elin och Jennifer

Jag har gått för långt, kan inte sluta gå. Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå. I ett ensamt rum en sekund blir tusen år, för ljus att nå så djupa sår. Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om men jag vänder om än en gång. Orden fastnar halvvägs jag vet inte hur jag bär mig åt, samma gamla visa men vet inte vad det är för låt.

Allting börjar om, jag kan börja om. Jag behöver hela mig så jag kan ge dig hela mig. När allting börjar om.

Jag har gått så långt, nästan blivit van. Historian upprepar sig och slutar alltid likadant. Sidan som gått vidare har någon redan rivit av, så jag griper tag i vita blad.